Knowing (2009)


Knowing
är en amerikansk action/thriller/science-fiction, regisserad av Alex Proyas och med Nicolas Cage och Rose Byrne i huvudrollerna.



Professorn John's son kommer hem från skolan en dag med ett papper fulltecknat av siffror. De har öppnat en "tidskapsel" i skolan och varje barn har fått någonting som gjordes för 50 år sedan av en elev på den tiden. John hakar upp sig på siffrorna och börjar nysta upp den kod han hittar, han kommer fram till att numrena är datum som katastrofer har skett. Vad som är extra besynnerligt är att datumen har ägt rum under de 50 år som gått sedan de först skrevs...

Jag var halvengagerad i första delen av filmen, sysslade med annat under tiden eftersom jag hade hört att den skulle vara dålig. Men när det satte igång så fick jag lägga bort det andra jag gjorde och koncentrera mig mer på det som skedde på tv:n. Den är ganska seg i starten, men tempot trappas upp samtidigt som man börjar förstå att det här är ingen vanlig action/thriller, den har något mer än så. Den övernaturliga delen av filmen är intressant även om man inte förstår den fullt ut och man funderar mycket på upplösningen själv och kommer med olika förslag.

Effekterna är tyvärr ordentligt dåliga, det är mycket halvtaskigt CGI i de scener som ska vara lite extra häftiga. Det drar ned helheten en hel del. Nicolas Cage spelar sin ganska typiska halvförvirrade tafatta roll, men han gör den ju ganska bra. Lite synd att han har låst in sig på den sortens karaktär, men det fungerar. Även de övriga rollprestationerna är okej, ingen "wow-faktor", men fullt godkänt. Och det är väl ungefär vad helhetsintrycket av filmen är också med allt sammantaget. Bra manus, okej skådespeleri, kassa effekter = 3 av 5 i betyg

Mum & Dad (2008)


Mum & Dad
är en skräck/tortyrfilm från Storbritannien som är skriven och regisserad av Steven Sheil. Som rollerna mum och dad ser vi Dido Miles och Perry Benson


Filmen utspelar sig på flygplatsen Heathrow, där syskonen Birdie och Elbie arbetar som städare. En dag tar de med den nya städerskan Lena hem till huset som ligger precis bredvid flygplatsen och presenterar henne för mum & dad. Där hålls Lena fången för att hjärntvättas till att bli en av "familjen".

Jag hade inga förväntningar på filmen alls, hade bara hört talas om en brittisk tortyrfilm som tydligen skulle vara ganska "grisig" och då ville jag såklart se den.

Storyn i sig är inge vidare alls, bra som grundidé möjligtvis men ingenting att ha i varje tegelsten man bygger filmen på. Jag är inte riktigt säker på varför filmen egentligen tillför industrin, filmer som har ett halvdant manus brukar oftast visa upp en del riktigt snygga effekter som kompensation, men det här verkar vara en riktig lågbudgetfilm. Få av tortyrscenerna är visuella överhuvudtaget, de som är det är simpla scener med slag eller skärsår som gestaltas av en strimma blod. Däremot finns det en andra scener utöver tortyren som är minnesvärda och har hög äckelfaktor.

Det som är en total överraskning är att skådespelarna är ganska otroliga. De flesta av dem är ordentligt trovärdiga i sina roller och jag kan säga att vissa skulle jag skrika om jag såg i verkligheten efter att ha sett filmen. Även Olga Fedori som spelar Lena gör en kanoninsats som den torterade hos en dysfunktionell och depraverad familj. Det är mestadels skådespeleriet som gör filmen någorlunda sevärd, tillsammans med en bra grundhistoria gör det filmen till ett okej tidsfördriv, även om det kanske inte är en film man ser tillsammans med sina svärföräldrar eller på första dejten. Betyget blir en stark 2:a

Night Train (2009)


Night Train är en amerikansk film som utspelar sig på ett tåg i Rumänien. Den är skriven och regisserad av Brian King och huvudrollerna gestaltas av Danny Glover, Steve Zahn och Leelee Sobieski



På ett nattåg genom Rumänien sitter Chloe och Peter när en man rusar in med andan i halsen och ett paket hållet hårt mellan händerna. Han verkar otroligt nervös och tar en näve lugnande tabletter och sköljer ned dem med vodka. När konduktören kommer för att ta betalt av den nypåstigne så upptäcker han att mannen är död av överdos. Peter öppnar nyfiket den dödes paket och hittar en mystisk låda, till synes full av diamanter, men den går inte att öppna. Konduktören, Chloe och Peter bestämmer sig för att dela på bytet och göra sig av med den döde mannen. Men det visar sig vara svårare än de hade tänkt sig...

Jag skulle tro att hela upplägget till filmen är baserat på dödssynden girighet. Och det är på ett ganska finurligt sätt. Filmen startar som vilken deckar/thriller som helst, men snart svänger den och blir mer av en rysare. Efter ett tag svänger den igen och blir till någonting övernaturligt som det inte finns svar på. Det är lite förvirrande emellanåt, men smart tänkt för den som orkar lägga ned sig i gåtorna som omger storyn.

Det är inte direkt nyskapande, man har sett det förut i portioner, men det är ett fungerande koncept. Lite klyschig ibland och lite tafflig när det gäller effekter och trovärdighet, men det är ett helt okej tidsfördriv. Det är ju bra skådespelare och speciellt Leelee Sobieski utmärker sig på ett ganska oväntat sätt. Ett litet minus hos mig blir att man aldrig får veta vad som egentligen hände och skedde med/i lådan.

Trots att man tycker att människorna kan bete sig ganska klantigt och inte tänka helt logiskt hela tiden så är det en okej film som blir 3 av 5 i betyg hos mig

Brisby & NIMH's Hemlighet (1982)


Brisby & NIMH's Hemlighet är en amerikansk animerad/tecknad barnfilm som är regisserad och delvis tecknad av den forne Disneytecknaren Don Bluth



Åkermusen Fru Brisby's yngsta son är svårt sjuk i lunginflammation och hon behöver flytta från sitt hus snarast, innan plogen kommer och river upp deras hem. Men hon kan inte ta ut sin son i kylan och behöver hjälp från sin döde makes vänner, råttorna från NIMH, innan det är för sent.

Jag såg den här filmen när jag var liten och den gjorde stort intryck på mig eftersom den var så otroligt mörk och skrämmande för att vara en barnfilm. Och efter att ha sett om den nu så vet jag att det inte är en barnfilm för de minsta. Det är Don Bluths första långfilm på egen hand efter att ha lämnat Disney och ni som har sett någon av hans övriga filmer vet att de tenderar att vara snäppet sorgligare och mörkare än hans före detta arbetsplats filmer. Jag skulle tro att han fick en hel del kritik för just den här filmen eftersom den är alldeles för hemsk och våldsam för att vara en barnfilm, och efter det tonade han ned våldet i kommande filmer.

Förutom att flera av karaktärerna i filmen är ohyggligt skrämmande i sig med lysande ögon, huvuden som sitter upp-och-ned och vårtiga fingrar så förekommer nånting man sällan ser i barnfilmer: blod! Flera gånger så visas blödande sår och dolkar som sticks in under huden, ingenting för de små barnen. Men jag älskar det. Det är vackert när en tecknare försöker göra sina figurer så mänskliga som möjligt (trots att de är råttor, möss och kråkor). Jag tycker att filmen är fantastisk och den kan lätt konkurera ut många av "det stora" animationsbolagets filmer i sevärdhet.

Det enda som drar ned filmen från en full pott i betyg är de svenska rösterna. De fungerade när jag var barn och inte visste något annat, men nu känns de flesta ganska konstlade och löjliga. Det gör att filmen bara räcker till en stark (märk väl stark) 4:a i betyg från mig


Event Horizon (1997)


Event Horizon är amerikansk skräck/Sci-Fi, regisserad av Paul W.S. Anderson som på senare år även har regisserat Resident Evil och Alien vs. Predator. I huvudrollerna finns Sam Neill och Laurence Fishburne.



I flera år har rymdskeppet Event Horizon varit spårlöst försvunnet, men plötsligt fångas en signal som verkar komma från sagda skepp. Ett räddningsteam skickas iväg till Neptunus baksida för att försöka komma underfund med vart Event Horizon har varit och vad som har hänt med besättningen. Men skeppet bär på otrevliga överraskningar och snart upptäcks det att det varit mycket, mycket långt borta...

Jag ogillar Science Fiction en hel del. Men det finns undantag och dessa få undantag har dubbelgenren skräck/Sci-Fi. Om det görs bra så blir det riktigt bra och den här filmen är riktigt bra! Jag har sett den fem gånger och den blir inte sämre med tiden.

Redan innan man är någorlunda inne i filmen så startar otäckheterna, som ett litet smakprov på vad som komma skall, och man blir inte besviken även om det dröjer en stund till nästa riktigt otrevliga moment.
Efter att ha passerat upptäckar-fasen och vad tusan har hänt-fasen så kastas man in i ett virrvarr av otäcka hallucinationer som inte stannar på det mentala stadiet där de ska vara, utan börjar te sig mer och mer verkliga. Känslan är väldigt otrevlig, även om man har sett det förut så är det en speciell känsla Event Horizon levererar.

Skådespeleriet är i princip ofelbart av de flesta rollerna, och förutom de uppenbara "stora" skådisarna så innehåller filmen två av mina personliga favoriter: Jason Isaacs och Sean Pertwee i mindre men inte sämre roller.
Effekterna är även de riktigt snygga och det är en hel avundsvärt sminkarbete gjort. Storyn lyckas vara dramatisk, skrämmande och känslosam på samma gång som den är actionfylld och laddad.

Det blir en klockren 4:a i betyg av mig

Amusement (2009)


Amusement är en amerikansk skräckfilm, regisserad av John Simpson och med bland andra Katheryn Winnick och Keir O'Donnell i rollerna.


Filmen handlar om tre olika historier om tre olika tjejer som utsätts för en galen mördare. Det visar sig att alla tre tjejerna är kopplade till både varandra och mördaren.

Det första jag reagerade på var det riktigt riktigt usla skådespeleriet. Det är de klassiska sena tonåringarna/tidiga 20-nåntingåringarna som filmen baseras runt och jag känner mig ganska trött på det upplägget när det gäller skräckfilm. Men även om det hade varit äldre karaktärer så hade de inte gestaltats bra av de här skådespelarna. Den enda som känns det minsta äkta är Keir O'Donnell's tolkning av The Laugh.

Den första historien är i princip över innan filmen har början och man undrar om det bara var en prolog till själva filmen, men det visar sig att det faktiskt är en tredjedel av filmens behållning. Själva filmen är mycket kort, runt 80 minuter ren speltid. Och tur är kanske det, för jag tyckte faktiskt att den var alldeles för lång, speciellt i slutet då det mjölkas av en sinande ko och man tror aldrig att det ska ta slut.

Jag listade ganska snabbt ut twisten i slutet och satt och väntade på hur de skulle lösa den. Men så drar minuterna iväg och jag börjar inse att det finns ju ingen twist! Och i just en sån här film så är det nästan nödvändigt att ha med en twist för att bevisa att någon åtminstone tänkt till det allra minsta. Så är inte fallet alltså. Vilket gör att filmen klassas som ganska onödig överhuvudtaget, åtminstone i min bok.

På plussidan dock så är det en del slafs med och det är riktigt snyggt gjort. Man kan nästan fundera på om filmen är gjord för att visa upp någons makeup-skills. Det snygga sminket ger filmen en svag 2:a i betyg från mig.

RSS 2.0