The Countess (2009)

The Countess är en fransk/amerikansk dramathriller. Filmen är skriven och regisserad av Julie Delpy som också spelar huvudrollen.
 
 
Erzébet Bathory anses vara världens mest kända kvinnliga massmördare och dessutom en kvinnlig vampyr. Myter om hur hon tömde jungfrur på blod i försök att återfå sin ungdomliga skönhet är berättade världen över. Filmen handlar om varför hennes blodtörst startade och hur hon gick till väga.
 
Även jag har hört om Bathory tidigare och läst en del om henne, men egentligen aldrig sett en film som skildrar henne som något annat än ett monster. Och för att vara ärlig så har de flesta böcker också porträtterat henne som en ond och samvetslös kvinna. Därför var jag nyfiken på den här filmen som skulle belysa Erzébet ur ett annat ljus.
 
En del kallar filmen för en skräckfilm, men det är det inte. Istället är det till största del en dramafilm som i två tredjedelar av tiden handlar om Bathorys liv innan hon startade sin mordiska bana. Hennes ensamhet, hennes rykte som en kall kvinna som inte kan älska, hur hon faktiskt finner kärleken och hur hon förlorar den igen. Och trots att jag hade förberett mig på en blodig berättelse så blev jag inte besviken av det relativt långsamma tempot och fokuseringen på annat i filmen. Tvärtom tyckte jag faktiskt att det var intressant.
 
Delpy spelar sin roll mycket bra, hon är kylig utåt men de glimtarna av den levande människan inuti henne lyser fram på ett trovärdigt och ömkande sätt och man förstår att det inte var lätt att vara grevinna och dessutom änka i slutet av 1500-talet. Hennes eviga kärlek som spelas av Daniel Brühl, som vi känner igen från Inglorious Basterds, är ganska intetsägande i sin roll, men hjälper ändå till att föra historien framåt.
 
Om jag inte hade det tidigare så fick filmen mig att få insikt i att Erzébet Bathorys liv inte enbart kantades av död och mordiska ritualer, utan det innehöll mycket tragik och fick mig att känna sympati med den ensamme grevinnan som tror att det är hennes ålder och falnande ungdom som får kärleken att slinka ur hennes händer gång på gång. De blodiga scener som återfinns i filmen är väldigt välgjorda och obehagliga, vilket får den tragiska romantiken som är i fokus att svartna i kanterna och göra filmen till något som är långt ifrån en sentimental och kärleksdrypande film. Framåt slutet finns det riktigt otrevliga scener som inte är något för den som inte kan se blod ens på film.
 
Jag kan dessvärre inte ge filmen ett högre betyg, då jag hade hoppats på att det skulle handla lite mer om Bathorys blodtörst. Ibland blir filmen lite stel och svår att sympatisera med, men det kanske beror på det stela 1500-talets adelsgestaltning. Någon dålig film är det däremot inte, så 3 av 5 blir mitt betyg.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0