moviemania

Brisby & NIMH's Hemlighet är en amerikansk animerad/tecknad barnfilm som är regisserad och delvis tecknad av den forne Disneytecknaren Don Bluth

Åkermusen Fru Brisby's yngsta son är svårt sjuk i lunginflammation och hon behöver flytta från sitt hus snarast, innan plogen kommer och river upp deras hem. Men hon kan inte ta ut sin son i kylan och behöver hjälp från sin döde makes vänner, råttorna från NIMH, innan det är för sent.

Jag såg den här filmen när jag var liten och den gjorde stort intryck på mig eftersom den var så otroligt mörk och skrämmande för att vara en barnfilm. Och efter att ha sett om den nu så vet jag att det inte är en barnfilm för de minsta. Det är Don Bluths första långfilm på egen hand efter att ha lämnat Disney och ni som har sett någon av hans övriga filmer vet att de tenderar att vara snäppet sorgligare och mörkare än hans före detta arbetsplats filmer. Jag skulle tro att han fick en hel del kritik för just den här filmen eftersom den är alldeles för hemsk och våldsam för att vara en barnfilm, och efter det tonade han ned våldet i kommande filmer.

Förutom att flera av karaktärerna i filmen är ohyggligt skrämmande i sig med lysande ögon, huvuden som sitter upp-och-ned och vårtiga fingrar så förekommer nånting man sällan ser i barnfilmer: blod! Flera gånger så visas blödande sår och dolkar som sticks in under huden, ingenting för de små barnen. Men jag älskar det. Det är vackert när en tecknare försöker göra sina figurer så mänskliga som möjligt (trots att de är råttor, möss och kråkor). Jag tycker att filmen är fantastisk och den kan lätt konkurera ut många av "det stora" animationsbolagets filmer i sevärdhet.

Det enda som drar ned filmen från en full pott i betyg är de svenska rösterna. De fungerade när jag var barn och inte visste något annat, men nu känns de flesta ganska konstlade och löjliga. Det gör att filmen bara räcker till en stark (märk väl stark) 4:a i betyg från mig

Patrik 1,5 är en svensk familjefilm som innefattar drama och komedi. Filmen är regisserad och skriven av Ella Lemhagen som tidigare gett oss bland annat Tsatsiki, morsan och polisen. Huvudrollerna gestaltas av Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård.

Det homosexuella paret Göran och Sven har äntligen blivit godkända för adoption och flyttar till en villa i en typisk svensk förort för att förbereda sitt nya liv som föräldrar. På adoptionspappren som kommer hem står det att de ska ta hand om Patrik 1,5 med ett jobbigt förflutet. Döm om deras förvåning när det ringer på dörren och Patrik 15, en ungdomsförbrytare och homofob, står där med resväskan i hand.

Jag vet att jag är en tuffing när det gäller film, men ibland får även jag nåt sockersött över mig och slänger på en feelgood-film. Och det här är definitivt en sådan. Jag tror att jag log åtminstone halva filmen igenom. Torkel Petersson spelar den mer "butchigare" mannen i paret och han gör det bra, men den stora stjärnan i filmen är faktiskt Skarsgård. Han är perfekt som homosexuell, snäll, mjuk och känslosam. Jag drog hela tiden paralleller med hans rollfigur i Ondskan där han spelar en kall, hård och hänsynslös översittare och gör det med bravur, man ser hur hatet och elakheten verkligen lyser ur honom. Det riktigt beundransvärda i den här filmen är att han lyckas med att utstråla raka motsatsen minst lika bra. Han verkar vara en svensk skådespelare att räkna med framöver.

Det negativa då. Ibland blir konversationerna ganska krystade, så som de har en tendens att bli i svenska filmer. Tom Ljungman som spelar Patrik i filmen är inte direkt lysande, han känns ganska krystad emellanåt. Och ibland känns miljön, trots att den är väldigt svensk förort, inte direkt verklighetstrogen. Djupet i relationerna hos huvudpersonerna verkar aldrig komma igång och ibland känns det som om scenerna klipps lite för snabbt.

Men det är en charmig film och helt okej för att vara en svensk feelgood. Därför får den betyget 3 av 5

Bolt är Walt disneys nyaste animerade film. I rösterna hör vi bland annat John Travolta, Miley Cyrus och Malcolm McDowell.

I den här filmen så möter vi Bolt, en hund som helt omedvetande är tv-stjärna. Han tror att han själv klarar av att utföra alla supertrick som han gör i tv-serien och han gör det för att rädda Penny, hans matte. En dag råkar Bolt åka med en låda till andra sidan av USA, han kämpar för att ta sig tillbaka till Hollywood och Penny. Tillsammans med katten Mittens och hamstern Rhino upptäcker han att han nog inte har de där superhjältekrafterna ändå, men ändå är en ganska speciell hund.

Är egentligen inte så mycket jag kan skriva om filmen. Den är söt, den har sina touch av disney-moral, den är ganska rolig. Den är helt enkel en någorlunda bra film. Inget speciellt eller överväldigande. Ungefär som jag hade väntat mig efter att ha sett pre-viewen på julafton i Kalle Anka.
Vissa starka paralleller kan dras till filmen Toy Story, där det också gäller att leta reda på sin "person" och inte låta någonting stå ivägen.
Over all är det en helt okej film att se med sitt barn, syskonbarn eller någon annan som verkligen uppskattar allt vad tecknade och animerade sagor betyder. 3 av 5 i betyg

Shrek the Halls är en animerad kortfilm skapad av Dreamworks Animation, ett filmbolag som riktat in sig på animerade kort- och långfilmer som kan mäta sig med den stora konkurrenten Disney/Pixar. Precis som i långfilmerna så är de mest kända namnen i rösterna Mike Myers, Cameron Diaz, Eddie Murphy och Antonio Banderas.

Idag såg vi Wall-E, Disney/Pixars nya storsatsning. En animerad futuristisk familjefilm, med fokus på städroboten Wall-E som arbetar ensam på jorden för att städa upp den katastrofala röran människan lämnade efter sig för 700 år sedan. En dag träffar han på den hypermoderna EVE som är nedsänd från människornas rymdbas för att leta levande organismer, och kärleken blommar i Wall-E's kretskort. Det är lite dåligt med riktiga kändisar i rösterna (kan bero på att väldigt få ord uttalas i filmen) men både Kathy Najimi och Sigourney Weaver dyker upp i småroller.


Ytterligare ett steg i animationstekniken är tagen i och med den här filmen och jag funderar på hur nära verkligheten en animation kan bli utan att vara verklig. Wall-E är fruktansvärt snyggt gjord, så vacker att man ibland tappar andan. Finns inte mycket mer att tillägga där. De har lyckats otroligt bra med att förmedla känslor och tankar utan att använda tal, men ibland blir det lite för mycket "blip-bloppande" för min smak.
Om storyn kan jag tycka att den är aningen för banal i sin rapida kärlekshistoria och sensmoralen är något för hög för att attrahera barn som filmen i första hand riktar sig till. Som vuxen kanske man får sig en liten tankeställare dock.

Det finns inte mycket mer att säga om filmen, den är otrolig, jag satt med ett ganska konstant småleende på mina läppar. Men den är inte i närheten av Finding Nemo i story och utförande, även om animeringen är visuellt snyggare.

Är det bara jag, eller har de månne skapat figuren Wall-E efter Johnny-5 i den gamla 80-talsrullen Short Circuit?

I alla fulla fall så är Wall-E helt klart ett sevärt mästerverk för hela familjen och jag ger den 4 av 5