The Dark Crystal (1982)


The Dark Crystal är en amerikansk film som passar bäst i fantasy-facket. Det är en dockfilm och det är dockmästaren Jim Henson, mannen som skapade Mupparna och Fragglarna som ligger bakom idén och regin till den här filmen.



Jag startar min bedömning med att säga att betyget kanske inte är helt rättvist eftersom den här filmen fyller mig med så mycket nostalgi och lycka från när jag var liten. Men trots det så tänker jag ändå stå för min bloggs allra första 5:a. Jag tycker faktiskt att den fortfarande är värd det.

Filmen handlar om en alternativ värld, en planet med tre solar. På planeten lever de goda och saktfärdiga Mystics och de onda och giriga Skeksis och lämnar varandra i någorlunda fred. Men snart möts de tre solarna och en föräldralös liten Gelfling som vuxit upp hos Mystics, Jen, måste finna sig i sitt öde: att hela den svarta kristallen som finns hos Skeksis och förgöra dem.

Det räcker med en blick på det fantastiska landskapet som Henson skapat för att man ska förstå det otroliga arbetet med den här filmen. Allt är otroligt genomarbetat in till minsta detalj och det är så vackert att det tar andan ur en. Filmen började skapas redan 1977 och anledningen till att det tog så lång tid att genomföra är just att näst intill allting man ser är handgjort. 15 miljoner dollar kostade den att göra och den drog inte in mer än 40 miljoner dollar i intäkter, något som man absolut inte hade räknat med då filmen skulle ha blivit tidernas största fantasyfilm. En anledning till att den inte gick så bra som hoppats är att den är något för mörk för att nå ut till de barn som den från början var ämnad åt, den klassades snarare som skräckfilm. En annan viktig faktor är att när den äntligen gick upp på biograferna så var det samtidigt som den mycket mer barnvänliga E.T.The Dark Crystal glömdes bort och idag är det ganska få i min ålder som ens har hört talas om den.
Det finns ingen bok som filmen är baserad på, det är Henson själv med lite hjälp av David Odell som skrev ett helt eget manus, en alldeles ny källa. Och storyn är riktigt riktigt bra, ganska vuxen men mycket fängslande.

Självklart så ser man att det är dockor det handlar om, men det är nog de mest fantastiska dockor jag nånsin sett, flera gånger ser de faktiskt levande ut.  Det är minutiöst arbete nedlagt på varenda detalj, varenda munrörelse, varenda vridning av ögonen, varenda rynka är näst intill perfektion. Jag är grymt imponerad av vad man faktiskt kan åstadkomma så här, speciellt med tanke på att filmen är över 26 år gammal. Man uppskattar det ännu mer när man ser "the making of" som är inkluderad på en extra-dvd man får med i den första(!!) svenska utgåvan av den här underbara filmen.

Jag kan tjata mig hes i mitt beröm (eller skriva mig stelfingrad) men det är inte bra att tjata ut den heller. Det är så sorgligt att den inte har fått större utbredning och att inte fler har vågat prova att se den. Den är definitivt ett mästerverk och borde ses av alla som uppskattar fantasy. Ja, alla andra som uppskattar bra film också såklart!
Det är inget snack om att min 5:a som betyg håller.

RSS 2.0