moviemania

Mama är en argentinsk/amerikansk skräckfilm, baserad på kortfilmen Mamá. Både kortfilmen och den längre versionen är skrivna och regisserade av den argentinske regissören Andrés Muschietti. Huvudrollerna spelas av Jessica Chastain och Nikolaj Coster.

 

 

Victoria och Lilly hittas i en stuga i skogen fem år efter att deras pappa dödade deras mamma och kidnappade barnen. Flickorna är förvildade och ingen vet hur de har överlevt alla dessa år ensamma. Deras farbror och hans flickvän tar sig an dem för att tilsammans med terapi få dem att anpassa sig efter samhället igen. Men saker börjar hända i deras nya hus och snart går det upp för farbrorn och flickvännen att barnen kanske inte var ensamma i stugan och att det kanske har följt med någon mer till huset....

 

Jag hade faktiskt lite förväntningar på den här filmen, jag råkade se trailern när jag var på bio förra året och den tilltalade mig. Just creepy barn har den effekten på mig. Att namnet Guillermo Del Toro kopplades samman med filmen gjorde det ännu lite intressantare, då jag älskar hans tidigare "spök" eller "rysar" -filmer. Både Pans Labyrint och The Devils Backbone är i mitt tycke fantastiska filmer. Nu regisserar han inte den här filmen, han är medproducent, men jag lovar att om man känner till hans typiska arbete så kommer man absolut att märka att han har ett finger med i spelet i den här filmen också! Precis som man kan känna hans aura i El Orfanato, där han också är medproducent.

 

Jag måste säga att filmen mötte mina förväntningar med god marginal. Själva storyn känns som en typisk Del Toro-historia, den är dramatisk, spännande, otäck och tragisk. Även om jag inte vet att det är han som skapat storyn så gav den mig tydliga vibbar av hans stil. Det kan också ha med att göra med de mörka miljöerna och det underbara fotot. Spänningen startar tidigt i filmen och man blir också tidigt introducerad med "det otäcka" väsendet, Mama. Däremot har filmen lite för mycket "hoppa till"-effekter för att kännas som en riktig Del Toro-film, hans filmer brukar förlita sig mer på känslan. Men jag kan nog tycka att det är roligt att få hoppa till och känna hjärtat slå ett dubbelslag ibland också.

 

De vuxna skådespelarna gör ett bra jobb, men det är de otroliga barnen som gör det fantastiska arbetet! Megan Charpentier som spelar Victoria är fantastisk i sin roll, minspel och kroppsspråk är otroligt övertygande, men Isabelle Nélisse som spelar lillasyster Lilly är snäppet vassare. Häpnadsväckande bra spelat av en så ung flicka! Det var Lilly som fick mina hår på mina armar att stå rakt upp flera gånger, och det är helt hållet den underbara skådespelarens insatser som fick mig att rysa. Jag hoppas att båda barnen behåller sina förmågor och jag ser dem i fler filmer.

 

Jag erkänner att jag till en början tyckte att karaktären Mama var dåligt gjord, det är CGI och jag är ju som bekant skeptisk till detta. Men ju längre filmen gick desto mer övertygad blev jag om att det faktiskt inte hade gått att göra Mama på något annat sätt för att få till det rätta utseendet och de rätta rörelserna. För just rörelserna och det speciella utseendet har en viktig del i själva storyn, först när jag till fullo fick veta varför hon ser ut och rör sig som hon gör så började jag uppskatta det.

 

Jag älskar den tragiska berättelsen i filmen, jag älskar det fantastiska skådespeleriet, jag älskar miljöerna och fotot och jag älskar filmen. Den når inte ända fram, mycket på grund av lite för frekventa "skvätt"-scener ochen del på grund av dataeffekterna. Men det blir ett givet köp framöver och jag är glad att jag såg den på bio, där den verkligen kommer till sin rätt. Den får 4 av 5 i betyg av mig.