moviemania

Babel är en mångkulturell dramafilm, regisserad av den mycket omtalade mexikanaren Alejandro González Iñárritu. Babel är den tredje filmen i en sammanhållen men fristående serie. De övriga filmerna med samma tema är Amores Perros och 21 Grams. De kända ansikten som syns i filmen är Brad Pitt och Cate Blanchett, men de är bara huvudpersoner i en liten del av historierna som berättas.

Filmen utspelar sig i fyra olika länder; USA, Mexico, Marocko och Japan. Det handlar om fyra olika livsöden, så långt ifrån varandra som det är möjligt men som ändå knyts ihop av olika händelseförlopp. Det handlar om amerikanska Richard och Susan vars äktenskap knakar när de är på semester i Marocko. Det handlar om två marockanska barn som ska vakta sin familjs getter med ett gevär. Det handlar om en mexikansk kvinna som arbetar som hemhjälp i USA som vill närvara vid sin sons bröllop i Mexiko. Det handlar om en japansk döv flicka som längtar efter att någon verkligen ska se henne och älska henne.

I bibeln finns en berättelse om hybris. Berättelsen utspelar sig i staden Babel, där människorna försökte bygga ett torn så hög att det nådde ända upp till himlen. Människorna ville se den Gud som regerade och kanske tillåtas att vara på samma nivå. Som straff för det högmod människorna visar så skapade Gud olika språk åt människorna, så att de inte längre kunde förstå varandra. Och det är just det som filmen vill förmedla. Språkbarriärer som är näst intill oöverkomliga och de konsekvenser som bildas därav.
På något sätt drog jag paralleller till en mening ur filmen The Butterfly Effect: "En fjärils vingslag i Kina kan starta en orkan i Amazonas". I den här filmen så stämmer det så bra. En god gärning från en japansk man startar en kedjereaktion med tragisk utgång för flera olika personer. Det visar hur sällan det är ondska som ligger bakom de sorger och omvälvande förändringar som sker i våra liv. Oftast handlar det om brist på kommunikation och självklart olika kulturella barriärer.

Verkligen alla skådespelare gör bra ifrån sig i filmen. Allt känns mycket autentiskt och levande och man lever sig ganska lätt in i allas roller. Miljöerna är grymma och fotot fantastiskt.

Det som sänker mitt betyg en aning är att det är meningen att det ska vara en tragisk film. Och visst är den sorglig och emotionell, men i slutet så saknade jag något. Och detta något var ännu mer tragik. Jag anser att ska man göra en tragisk film så ska den ha tragisk utgång också, åtminstone snäppet mer än vad den levererade.
Förutom det så älskade jag filmen, den är stark och förmedlar starka budskap.
Det blir en svag 4 i betyg