Taken (2008)


Taken är en amerikansk/fransk action/thriller regisserad av Pierre Morel. I rollerna finns Famke Janssen, Liam Neeson och Maggie Grace.


Filmen handlar om den före detta livvakten Bryan och hans 17-åriga dotter Kim. Kim åker till Frankrike med en väninna och redan första dagen de är där råkar de ut för en kidnappning av en trafficking-liga. Bryan lägger allt som har med lag och moral att göra åt sidan för att försöka rädda sin dotter inom de 96 timmar han har på sig innan hon blir oåterkalleligt skändad.

Jag hade väl egentligen inga som helst förväntningar, men när jag upptäckte att det handlade om människohandel så hyste jag en viss förhoppning att det skulle vara en film i samma stil som Human Trafficking. Men tji fick jag. Istället så är det i princip en nyare version av Ransom. Det är inte mycket som överraskar i filmen, bortsett från att jag alltid blir överraskad av hur många klockrena slag mot ansiktet en actionhjälte kan ta utan att däcka.

Det är alldeles för mycket "Bond" i filmen, för mycket hjärndöd action och för lite affektion och känslor. Det mesta känns mycket kliniskt, något som jag tvivlar på att det skulle vara i verkligheten i den situationen. Neeson överspelar sin roll ganska mycket och känns inte direkt som en förtvivlad far. Maggie Grace däremot spelar överraskande bra!

Taken är inte en dålig film, men jag är ingen actionhyllare och hade hellre velat se mer thriller i storyn. Och det är inget nytt man får se i filmen, man har sett det förr i otaliga actionrullar. Jag ger den en stark 2:a i betyg

Planet Terror (2007)


Planet Terror är svår att sätta i ett fack. Filmen är en action/skräck/komedi/splatter i typisk grindhouse-anda, skriven och regisserad av Robert Rodriguez som tidigare dirigerat storfilmer som Once Upon a Time in Mexico och Sin City. Med i filmen är ett enormt antal stora skådespelare, bland annat Freddy Rodriguez, Rose McGowan, Josh Brolin, Jeff Fahey, Marley Shelton, Naveen Andrews och Bruce Willis.    



Filmen utspelar sig I en halvrisig håla i Texas, där ett dödligt virus med namnet DC2, även kallat ”Project Terror”, sprids efter en olycka. Viruset får vanligt folk att transformeras till zombieliknande varelser med mord och blod i sinnet. En skara med mycket blandade osmittade karaktärer hittar varandra i kampen om att överleva och tvingas samarbeta gentemot de infekterade.

Jag såg filmen när den kom ut och såg den för andra gången igår. Vissa filmer måste man smälta och se en gång till innan man kan ge ett uppriktigt omdöme, och det här är en sån film. Jag som absolut inte tycker om actionfilmer (och trots allt skräckinjagande, komiska och gore-iga som filmen innehåller så är den nog mest en actionfilm) älskade  Planet Terror näst intill villkorslöst. Filmen blandar friskt idéer från 70- och 80-talets b-klassade våldsfilmer, men den är inte bara ett tråkigt plagiat, utan känns uppdaterad på något sätt och detta ger filmen sin egna plats i filmhistorien. Jag har redan namngett många av skådespelarna och orkar inte också namedroppa alla de referenser till andra filmer som finns, det får ni uppleva själva. Men glädjen i filmskapandet  känns i varje scen!

Skådespelarna gör absolut sitt till att förgylla filmstunden. En del roller känns något okarakteristiska för sin skådespelare, men det gör ingenting alls, för de klarar av dem med bravur. Speciellt Marley Shelton och Freddy Rodriguez gör sina roller på ett underbart sätt. Däremot har jag aldrig varit imponerad av Rose McGowan och blev det inte nu heller, trots att hon håller i den absoluta huvudrollen.

Gore-effekterna i filmen är mycket slafsiga, blodiga och skvättande. Precis som det ska vara! På sina ställen så är de kanske inte så perfekta som man helst vill ha dem, men de fungerar absolut i en film som efterapar 70- och 80-talet. Flera gånger brast jag ut i ett glatt tjoande när ett huvud exploderade eller när en lastbil plöjer zombies på vägen så det skvätter blod flera meter. Det var ren och skär lycka hos mig!
Något som dämpar mitt betyg dock är de ologiska och oförklariga delarna. Jag vet att en film inte måste vara helt begriplig, men jag irriterar mig på hur Cherry klarar av att skjuta med sitt "personliga" vapen utan att använda händerna. Bland annat. Såna småsaker kan jag reta mig enormt på. Eller vissa repor i filmen som kan bli för mycket.

Men det är en otroligt bra film som gör mig lycklig, nästan på samma sätt jag blir lycklig av Braindead, även om Planet Terror har en ganska lång bit kvar för att nå upp i den kalibern av film. Betyg: 4 av 5

RSS 2.0