moviemania

Låt Den Rätte Komma In är en svensk drama/rysare, där tonvikten ligger på drama, regisserad av Tomas Alfredson som även regisserat filmer som Torsk på Tallin och Fyra Nyanser av Brunt. Huvudrollerna gestaltas av Kåre Hedebrant och Lina Leandersson och i andra betydande roller ser vi Per Ragnar och Ika Nord

I den lilla orten Blackeberg i början av 80-talet bor Oskar, en mobbad 12-åring. På kvällarna drömmer han om att få hämnas på sina plågoandar. En kväll flyttar det in en flicka och en gubbe i samma hus, en flicka som inte verkar frysa, som löser Rubiks Kub på en dag, som inte kan vara hans vän....Det är Eli och hon är vampyr...

Jag har svårt att uttrycka mig rätt om den här filmen. Till en del så ogillar jag den skarpt eftersom boken är min favorit, alla kategorier och det är otroligt mycket som är borttaget i filmatiseringen. Även om det är John Ajvide Lindqvist (författaren till boken) som har skrivit manuset så blir det någonting helt annorlunda än boken. Boken är näst intill renodlad skräck, med en touch av kärlek. Filmen är raka motsatsen. Speciellt två aspekter ur boken saknar jag, det är enligt mig mycket bärande för handlingen. Det är hela pedofilhistorien (som i stort sett hela boken bygger på) och historien om Tommy, den äldre killen som har problem.
När jag gick till biografen så förväntade jag mig att se skräck. Speciellt med tanke på trailern man fick se, det var bara skräckelement. Men sedan visar det sig att det man får se i trailern i princip är det enda "skräckiga" i hela filmen. En del saker är dessutom mycket onödiga att ha med i filmen eftersom man helt kapat förklaringarna. Som när Oskar ser Eli naken och hon är helt slät nedtill med bara ett stort ärr. Helt onödigt, man får aldrig någon förklaring till varför hon ser ut så, det får man i boken. Med råge.

Men, som ni ser på mitt betyg så är jag inte helt missnöjd med filmen heller. Första gången jag såg den var jag det, då var jag nästan deprimerad (obs. överdrift) över att filmen tappar så mycket gentemot boken. Men nu efter andra tittningen så kan jag uppskatta det som är bra på ett annat vis. Nu var jag förberedd på att det inte skulle vara som i boken. Och för de som inte läst boken alls måste filmen vara en orgasmisk upplevelse för filmfantaster. Fotot är fruktansvärt snyggt och miljöerna så otroligt vackra och autentiska.  Kåre Hedebrant är något tafatt som Oskar och ibland ser han rent av efterbliven ut, men han gör ändå ett helt okej jobb. Och som jag nämnt förut så brukar de flesta dialoger i svenskt skådespeleri vara lite krystade, det gäller även dialogerna i den här filmen. Den som utmärker sig mest är Lina Leandersson som spelar Eli, det gör hon med bravur. Synd bara att hon är dubbad, då Alfredsson inte tyckte att hennes riktiga röst passade som Eli. Det är dock inget man märker av i filmen.
Hade jag inte läst boken så hade nog filmen hamnat högre i betyg. Och jag vill påpeka igen: Det här är ingen skräckfilm, knappt ens en rysare. Mest är det en kärlekshistoria mellan ett barn och en vampyr.

Filmen får 4 av 5 från mig