Voices From Beyond (1991)





Lucio Fulci som har regisserat den här filmen är en italiensk skräckmästare med fantastiska filmer som The New York Ripper, The House by the Cemetery och framför allt den riktigt bra kultrullen City of the living Dead. Men det märks tydligt på hans filmer att han nådde sin kulmen på mitten av åttiotalet.
Filmen handlar om en rik och mycket kallhamrad man vid namn Giorgio som vi får veta har en fru, en älskarinna, en invalidiserad far, en dotter, en son, en syster och en bror. En natt dör Giorgio av inre skador och en mordutredning startar. Giorgios själ stannar kvar på jorden för att be sin dotter Rosie att finna den skyldige innan hans kropp helt förmultnar i graven. Det är en familjetragedi som utvecklas till någon form av Cluedogåta.
Voices From Beyond är väl till största delen en spökfilm, med inslag av vardagsdramatik och även romantik, men den imponerar inte nämnvärt. Det känns som att det är otroligt dåligt skådespeleri, men det behöver inte nödvändigtvis vara det. Liksom de flesta italienska skräckfilmer så är filmen dubbeldubbad, det vill säga att de italienska skådespelarna talade engelska under själva filmningen för att sedan bli dubbad igen av samma personer i redigeringen. Därför får man ibland en bild och en röst som inte alls är i symbios med varandra och kan skapa effekten av dåligt skådespeleri.
Specialeffekterna är ganska dåliga, (och det är sällan de blir dåliga i just genren italiensk skräck) det känns nästan som om Fulcis budget har blivit sämre med åren! Effekterna i de tidigare filmerna har varit snudd på genialiska, men de faller ganska platt i den här rullen.
Ljudkvalitén är heller ingen höjdare, speciellt inte när just rösten från den andra sidan gör sig hörd. Det låter burkigt och tillgjort och inte det minsta svävande och kusligt som man kan tänka sig att det borde låta. Soundtracket är makalöst dåligt och man irriterar sig fruktansvärt mycket på opassande musik i olika situationer.
Nej, filmen imponerade inte det minsta på mig. Trots att själva idén till historien är okej så blir inte resultatet vad man hade väntat sig. Känns som om Fulci försökte för mycket och det blev pannkaka av allt.
+ Ganska fina miljöer
+ En bra grundstory
- Skådespeleri vs ljud som ger ett oprofessionellt intryck
- Dåliga specialeffekter
- Taskig ljudkvalité
- Makalöst dåligt soundtrack
Summa summarum är ändå 2 av 5 möjliga i betyg, mest för att den ändå var underhållande och hade en bra story (som den inte riktigt kunde förmedla på rätt sätt)
Mirrors (2008)





Dagens film är Mirrors, en skräckfilm från 2008 som är baserad på en koreansk film från 2003 som heter Into the Mirror. Mirrors är skriven och regisserad av Alexandre Aja som även gjorde re-maken på The Hills Have Eyes. Det finns ett par kända namn i rollistan till Mirrors, bland annat Kiefer Sutherland och Amy Smart.
För någon som jag, som älskar originalet från Korea, så kanske det inte var så jättesmart att se den här. För som alltid när man ser en re-make på en bra film så tenderar man till att bli besviken. Visst finns det riktigt bra re-makes också, men det går ju inte att låta bli att jämföra med originalet.
Mirrors öppnar upp som en typisk amerikansk skräckis. Sättet effekterna framträder, dialoger och monologer och de ganska typiska miljöerna överraskar inte direkt. Filmen är fullpackad med skvättmoment och höga ljudtoppar för att man ska sitta som på nålar hela tiden och bara vänta på nästa gång man ska flyga upp ur stolen man sitter i. Sådant är enligt mig mycket överskattat och ibland rent utan jobbigt. Det finns några riktigt snygga effekter i filmen, men dessvärre så finns det desto mer riktigt usla dito. Däremot är jag mycket positivt inställd till skådespeleriet, Kiefer är alltid bra oavsett vad han gör för roll och de övriga lyckas också övertyga och leverera ordentligt. Finns en del ruskigt obehagliga scener i filmen också, varav en del inte alls var väntade, och det är ju alltid positivt! Ett tag verkade filmen riktigt lovande, men när jag närmade mig slutet på skivan så föll det pladask. Och det föll på det som är otroligt typiskt amerikanska skräckfilmer, det är så överarbetat och övertydligt att man tappar all fantasi man själv hade byggt upp om filmen. Där är skälet till att jag tycker att asiatiska och spanska skräckisar är i allmänhet bättre, ofta slipper man få ett fult monster upptryckt i ansiktet, de håller sig det mystiska och svävande istället. Taffligt är det enda ord jag kan säga om slutet och medioker är vad filmen i helhet blir.
+ Bra skådespeleri
+ Försök till att göra något eget av originalet
+ En del snygga och oväntade effekter
- Överarbetat med skvättscener
- För mycket action jämfört med den kusliga känslan hos originalet
- Överhängande kassa specialeffekter
- Ett dåligt slut som fokuserar mer på action och monster än spöken som filmen egentligen handlar om
Allt som allt måste jag ändå ge den betyg 3 av 5 möjliga, den var trots allt ganska underhållande om än dock medioker.