moviemania

Patrik 1,5 är en svensk familjefilm som innefattar drama och komedi. Filmen är regisserad och skriven av Ella Lemhagen som tidigare gett oss bland annat Tsatsiki, morsan och polisen. Huvudrollerna gestaltas av Torkel Petersson och Gustaf Skarsgård.

Det homosexuella paret Göran och Sven har äntligen blivit godkända för adoption och flyttar till en villa i en typisk svensk förort för att förbereda sitt nya liv som föräldrar. På adoptionspappren som kommer hem står det att de ska ta hand om Patrik 1,5 med ett jobbigt förflutet. Döm om deras förvåning när det ringer på dörren och Patrik 15, en ungdomsförbrytare och homofob, står där med resväskan i hand.

Jag vet att jag är en tuffing när det gäller film, men ibland får även jag nåt sockersött över mig och slänger på en feelgood-film. Och det här är definitivt en sådan. Jag tror att jag log åtminstone halva filmen igenom. Torkel Petersson spelar den mer "butchigare" mannen i paret och han gör det bra, men den stora stjärnan i filmen är faktiskt Skarsgård. Han är perfekt som homosexuell, snäll, mjuk och känslosam. Jag drog hela tiden paralleller med hans rollfigur i Ondskan där han spelar en kall, hård och hänsynslös översittare och gör det med bravur, man ser hur hatet och elakheten verkligen lyser ur honom. Det riktigt beundransvärda i den här filmen är att han lyckas med att utstråla raka motsatsen minst lika bra. Han verkar vara en svensk skådespelare att räkna med framöver.

Det negativa då. Ibland blir konversationerna ganska krystade, så som de har en tendens att bli i svenska filmer. Tom Ljungman som spelar Patrik i filmen är inte direkt lysande, han känns ganska krystad emellanåt. Och ibland känns miljön, trots att den är väldigt svensk förort, inte direkt verklighetstrogen. Djupet i relationerna hos huvudpersonerna verkar aldrig komma igång och ibland känns det som om scenerna klipps lite för snabbt.

Men det är en charmig film och helt okej för att vara en svensk feelgood. Därför får den betyget 3 av 5