The Crypt (2009)


The Crypt är en amerikansk skräckfilm, skriven och regisserad av Craig McMahon och med Sarah Oh och Mike Ranallo i huvudrollerna.


Filmen handlar om en grupp kriminella som genom ett tips fått veta att i de gravar som gömmer sig under staden så finns massvis av värdefulla smycken. Gruppen bestämmer sig för att gräva sig ned under staden och plundra gravarna, men det finns vakter som de inte hade tagit med i beräkningen...

Jag visste att det skulle vara en film i B-klassen, men jag hade faktiskt inte räknat med att den skulle vara såhär dålig! Redan i de tidiga scenerna märker man av bristerna i manuset då det sker en "olycka" som det sedan inte nämns något mer om. Det kändes totalt onödigt att ha med den. Fler sådana luckor märks av senare i filmen också. Det får mig att fundera på om hela manuset skrevs under en kafferast på en post-it med en joint i andra handen, eller om det bara var otur i tänkande och utförande.

Skådespeleriet är verkligen under all kritik. Inte en enda reaktion eller ett ansiktsuttryck ger sken av att vara genuint. De få dialoger som existerar är totalt monotona och ibland till och med ofattbara och ofullständiga. Gruppen består av en kille och fem tjejer, varav killen självklart är något av en ledare och tjejerna är antingen hypernervösa eller bad-ass hardcore-bitches. Alla tjejerna har dessutom små små hotpants och tighta linnen med urringning, helt klart den bästa utstyrseln för att kräla på armbågar och knän under jorden.

Även effekterna är otroligt taffliga. Sminket påminner om zombierna i Evil Dead, inte ett dugg uppdaterat eller verklighetstroget. Det funkade 1981, men 28 år senare borde det ha gått en smula framåt åtminstone. På sina håll har det försökt likna en typisk asiatisk skräckfilm med det karaktäristiska ryckande krypandet, men det känns mest taget ur situationen och inte det minsta skrämmande. Flertalet moviemistakes går också att upptäcka utan större ansträngning.

Nej, jag hittar inget positivt med filmen. Den var bara 75 minuter lång, men efter 45 så började man fundera på om den inte var slut snart. Det var långa 75 minuter som jag önskar att jag hade offrat på något bättre. En välförtjänt 1:a i betyg av mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0