Pledge Night (1988)


Pledge Night är en skräck-komedi som är skriven av Joyce Snyder och regisserad av Paul Ziller som efter denna har regisserat avsnitt ur serier som Highlander, Stargate Atlantis och Painkiller Jane. Nästan all musik i filmen utgörs av Thrash-metalbandet Anthrax och en minimal roll görs av bandets tidigare sångare Joey Belladonna.

Filmen handlar om ett gäng killar som ska gå med i en studentförening och får uppleva en massa förnedrande tester för att få få inträde. En av killarna får höra en berättelse av sin mamma om Sid, som av misstag dog i ett badkar med syra när han skulle göra sina inträdesprov för 20 år sedan. Nu kommer Sid tillbaka och är ute efter hämnd.

Redan i första minuterna av filmen får man klart för sig att det är en riktig lågbudgetrulle och därför ska anpassa sitt omdöme efter det. Så det har jag gjort.

Under första halvan av filmen funderade jag på om det verkligen var en skräckfilm, för mig verkade det mer som en halvporrig komedi i ungefär samma anda som Porky's eller Animal House. Varenda tjej visar brösten, det hånglas vilt och alla är med på det mesta. Dessutom avskyr jag den här amerikanska skiten med inträdesprov till studentföreningar. Prov som är så förnedrande och hemska att jag blir förbannad när jag ser det. Och hela grejen med en studentförening? Ett gäng lämmlar som inte kan tänka själva utan måste hålla med sin "förening och sina bröder"? Nä usch tvi och blä. Nu gick jag utanför filmen också, ursäkta för det. Men som ni märker så har jag inte så mycket till övers för den här typen av film alls. Vilket ändras när väl Sid gör entré som "Acid Sid. Han startar med att dyka upp i toaletten när en kille sitter och skiter och ni kan ju gissa vad den döden består av. Nästa entré av Sid är att klämma sig ur kroppen på en av studenterna och visa sitt fula tryne offentligt. Sen dyker han upp i en kista. Ja, ni fattar principen, han gillar att göra storslagna entréer helt enkelt.

Filmen lämnar mycket att önska, både vad gäller skådespeleri, story, smink och specialeffekter. Ändå kan man inte låta bli att tycka om den och ta den för vad den är. Acid Sid's "Evil Laughter" fick mig att dra på munnen hela tiden, de korkade kommentarerna och de uppenbara överspelningarna ger också lite "mys-känsla" och man känner verkligen att det är en typisk skräck-komedi i lågbudgetklass a'la 80-tal! Man förstår hur roligt de måste ha haft när de spelade in filmen och det är värt en del i mitt tycke. Dock verkar det som om man missat en del uppenbara förklaringar och personerna i filmen agerar mycket ologiskt när de möter ett zombiespöke. Slutet är alldeles för abrupt och odramatiskt för att det ska bli bra och själva "tvisten" är riktigt usel.  Men som lågbudgetrulle är den ganska underhållande!

+ Mycket skratt, till och med åt Acid Sids "oneliners"
+ Kultfaktor
+ Musiken såklart! Anthrax är kanon

- Dåligt manus
- Kassa skådisar och dåliga effekter
- Att Belladonna inte var med mer, han skulle ha spelat Acid Sid också

2 av 5, mest för kultfaktorn och musiken

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0