Antichrist (2009)
Antichrist är en skräck/dramafilm med rötter i Danmark, USA, Polen och England. Manusförfattare och regissör är Lars Von Trier och huvudrollerna spelas av Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg
Filmen handlar om ett äkta par som förlorar sin son i en tragisk olycka. Mannen lever ut sin sorg direkt och försöker gå vidare med livet medan kvinnan stänger ilskan, chocken och sorgen inom sig och låter den växa och få näring. Mannen, som är psykolog, försöker hjälpa henne att bearbeta sin sorg genom att ta med henne till deras sommarstuga Eden, en plats hon fruktar utan att veta varför. Väl där så upptäcker de att naturen är närmre än de hade räknat med.
Ingen kan väl ha missat pratet om den här filmen? Årets absolut mest kontroversiella film, den är hyllad och den är hånad av kritikerna. Jag var tvungen att se själv vad som orsakade denna känslostorm hos filmälskarna. Och att beskriva den med ett enda ord är svårt, men det går. Nämligen hatkärlek. Det är en film som man antingen hatar eller älskar. Och ibland gör man både och. Känslorna svallar över en som tidvattensvågor när man ser den.
Inledningsscenen på filmen är näst intill genialisk. Den är grym, den är passionerad, den är tragisk, den är känslosam, den är snudd på pornografisk, den är äcklande och framför allt är den otroligt vacker. Och poetisk. Att modern och sonen möter döden samtidigt på så vitt skilda sätt är nästan för mycket att ta in. Hjärtat sväller och värker samtidigt som kinderna blossar och man knappt vill titta på nakenheten som ter sig i olika skeden.
Det som slog mig mest under scenen var det fantastiska fotot. Det är så konstnärligt att man tappar andan. Slow motion som används på absolut bästa sätt, svartvitt likaså. Och detta otroliga foto fortsätter genom filmen. Inte hela tiden, det skulle göra det speciella mindre speciellt, men i väl valda stunder så är färgsättning och effekter något som får en att reagera mycket starkt, vilket antagligen är hela meningen med det.
När det gäller storyn så tycker jag att det finns förbättringar att göra. Efter inledningen så drar sig historien fram ganska långsamt och oengagerande. Sedan börjar saker och ting hända. Och plötsligt händer det lite för fort, man hinner inte riktigt med att följa tråden som man borde. Även slutet förbryllade mig en del, jag förstod aldrig budskapet till fullo. Men att det finns en mening utöver det rent estetiskt vackra och skrämmande är solklart.
Den känsla som filmen har byggt upp i förväntan mot slutet exploderar i något som närmast kan beskrivas som våldspornografi på grafisk nivå. Det hoppas vilt mellan passionerade sexscener och otrevliga tortyrer. Det är ohyggliga närbilder på blodiga könsorgan och det gör ont att bara se på vad de gör. Till och med jag fick vända bort huvudet en gång i en scen som involverar en mycket vass sax och en galen kvinna.
Jag som inte har något emot mycket våld och gillar det oförutsägbara och vackra tycker att filmen är ett mästerverk. Den är så fantastisk vacker, så konstnärlig, så skrämmande och så äcklig att inte kan annat än att älska den. Med minuset på manus ibland dock. Det ger filmen en 4 av 5 möjliga i betyg av mig, förutom en mycket lång recension
The Hamiltons (2006)
The Hamiltons är en amerikansk rysare/dramafilm som är regisserad och skriven av Mitchell Altieri och Phil Flores, också kända som The Butcher Brothers. I huvudrollerna finns bland andra Mackenzie Firgens och Samuel Child
Filmen handlar om syskonen Hamilton; storebror David, tvillingarna Wendell och Darlene och lillebror Francis. Deras föräldrar är döda och David har som uppgift att se till familjen klarar sig bra utan dem. Men allt är inte som det ska, tvillingarna verkar aningen utsvävande och galna och Francis känner ingen samhörighet med sina syskon, så han försöker ta hjälp av en socialarbetare samtidigt som han är rädd för konsekvenserna. I källaren bor också "Lenny" i en bur, och han är blodtörstig...
Jag trodde att det var en av de nu så populära tortyrfilmerna som jag satte på. Men jag måste säga att filmen var inte alls som jag hade tänkt mig eller trott. Istället är det en ganska nytänkande film, en skräckfilm sedd ur ett annorlunda perspektiv och med en egenartad mening. Den liknar ingenting som jag tidigare sett, både på gott och ont.
Det är mycket som saknas, bland annat tillräcklig budget för att förverkliga de visioner som jag är säker på ligger bakom filmen och riktigt kompetenta skådespelare. Det är inte de värsta skådisar jag sett, men de är också långt ifrån tillfredsställande bra. Speciellt med tanke på att jag faktiskt finner manuset till filmen vara rejält bra. Tänk om det hade funnits tillräckligt med tro på manus och därför lite mer i kassan för skapandet, då skulle fler antagligen vara intresserade av att se bakom den film som det nu blev. Ett annat minus är bristen på riktigt bra effekter. De få som är visuella är medelmåttiga och skulle ha behövt lite mer arbete.
Betyget räcker till en svag 3:a i nuläget, plus på den otroligt annorlunda vinkeln i storyn och nytänkande manuskript. Men det faller på produktionen och den färdiga produkten. Mycket synd, för det skulle kunna vara en film som jag uppskattade så mycket mer.
It (1990)
It är en amerikansk tv-film i kategorin rysare. Filmen är baserad på en av Stephen Kings mest populära böcker, regisserad av Tommy Lee Wallace och i de största rollerna ser vi Richard Thomas och Annette O'Toole, för att inte förglömma Tim Curry som Pennywise.
Det här är en av de skräckisar jag minns mest från att jag var barn. Jag var 7 år gammal och mamma och pappa hade hyrt filmen för att se när jag sov. När de sedan sov så smög jag upp och såg den i min ensamhet. Och vad den skrämde mig! En clown med huggtänder som åt barn. Det var i princip det värsta som fick existera i mitt huvud. Trots det så drömde jag inga mardrömmar, jag var nog mest fascinerad över själva tanken.
Några år senare, 5 år för att vara exakt så läste jag boken. Och det är än idag en av de absolut bästa böckerna jag läst. Tyvärr så har inte filmen kunnat fånga allt som är bokens behållning, mycket utsållning har gjorts. Och det är ganska förståeligt, filmen skulle kunna bli 10 timmar lång om man tog med allt essentiellt.
Jag har alltid hyllat filmen för det den blev och det gör jag även idag efter en senaste omtittning. Däremot har jag för första gången fått upp ögonen för vilken komersiell film det egentligen är! Det är näst intill total avsaknad av blod (förutom i ett visst badrum), inga dramatiska effekter och inget gore alls. Det är nästan som en barnvänlig skräckfilm när man tänker efter. Mycket brister även i fråga om skådespeleriet, vissa delar är riktigt bra, andra känns inte ett dugg trovärdiga.
Nu låter det som om jag bara har negativt att säga om filmen och så är det inte alls. Som en ruskig saga är den fortfarande genialisk, även om man får lov att se den ur ett annat perspektiv. Rädslan och skräcken finns där, det okända och frågan om varför det sker håller en fast. För trots att det ofta är avsaknad av den visuella skräcken så ligger "tankemonstret" precis bakom varje hörn och får en att vilja veta mer. Jag tror att med den budget som filmen gavs och den tekniken som existerade då så kunde de inte ha gjort filmen mycket bättre. Jag skulle gärna se en re-make med några hundra tusen dollar mer i kassan och flera timmar längre i dagsläget, men jag är inte så säker på att det skulle skapa samma ruggiga känsla som när man såg denna för första gången.
Dessutom så skulle de inte ha den fantastiska Tim Curry i samma roll, en roll som han verkligen är som klippt och skuren för och som ingen annan skulle kunna komma i närheten av att göra lika superbt.
4 av 5 i betyg, med barnasinnet kvar så kan man fortfarande njuta
Lenkan är kass
Förlåt för dålig uppdatering, men jag har inte haft tid och ork att se så mycket film sista tiden. Det kommer snart, jag lovar! Stå ut med mig och stanna kvar, jag ber på era bara knän!
