moviemania

Filmen handlar i stora drag om apokalypsen; världens undergång, och antikrist; satans son, som ska se till att människan förintas. Robert och Katherine Thorn förlorar sin baby vid födseln, men Robert blir erbjuden ett annat moderlöst barn som föddes samma natt. Han tar babyn och berättar inte för Katherine att deras egen son var dödfödd. De döper sin nya son till Damien. På Damiens femårsdag börjar konstiga och bisarra saker hända. 

The Omen kallas för klassiker med all rätt. Den är en mycket påkostad storsatsning och kontroversiell för sin tid. När jag var yngre och såg den tyckte jag att pojken som spelade Damien spelade mycket bra, men i vuxen ålder och med många andra barnskådisar som passerat i mina filmer så tycker jag att det är ganska dåligt spelat till och med. Men det är ju också värt att betänka att i dagens läge finns det så otroligt många fler barnskådisar att välja mellan och de får en tidig träning i agerande. Så det kan vara så att jag dömer lite orättvist.
Däremot så försvarar jag inte Gregory Pecks insats. Han är stel och odramatisk och verkar inte kunna relatera till sin rollfigur alls.

Fotot är vackert gjort genom hela filmen och miljöerna är underbara! Så stämningsfulla som de kan bli utan att det blir överdrivet a'la 80-tals zombierulle. Även specialeffekterna är snygga (speciellt för den tidens filmer) och fullt jämförbara med teknik som använts även på senare år.
Även om den inte är superdramatisk, så har de lyckats med att skapa en kuslig och mörk stämning som löper genom hela filmen. Det räcker ibland med ett visst uttryck i ögonen eller ett skevt leende för att man ska känna en kall kåre ila uppför ryggraden.
Soundtracket till filmen kan vara det absolut bästa och mest stämningsfulla jag varit med om! Jerry Goldsmith skapar magi med sina kompositioner av orkestrar och tunga manskörer. Man blir nästan rädd av att blunda och lyssna.

The Omen är en mörk, vacker, skrämmande och kontroversiell film och jag kan absolut rekommendera den. Betyg: 4 av 5