moviemania

The Thing är en skräckfilm från USA, regisserad av skräckmästaren John Carpenter och med Kurt Russel i huvudrollen.

Ett amerikanskt team stationerat på sydpolen råkar en dag ut för galna norrmän som jagar en hund för livet. Amerikanarna räddar hunden och dödar norrmännen av rädsla. Men hunden är egentligen inte en hund utan någonting som inte kommer från den här världen...

Det första jag måste påpeka är att trots att jag sett filmen ett flertal gånger tidigare så har jag inte förrän nu upptäckt att det är något lite bisarrt med teamet. Vad gör de där? Det är ett team med läkare, handymen, piloter, kock, hundskötare o.s.v. men inte en enda forskare. Man får ingen som helst förklaring till vad de egentligen har för sig. Det påverkar absolut inte filmen i sig, men det är en upptäckt!

För att vara såpass gammal som den är så håller filmen riktigt hög klass som skräckfilm. Den är spännande, otrevlig, levererar en hel del skvättscener och är dessutom rejält blodig och slemmig. Alla effekter är antingen trickfilmade eller skapade med smink, det känns på något underligt sätt fräscht att se efter all matning av CGI man får i dagens filmer. Självklart är inte alla effekter de snyggaste gjorda, men det märks väl att mycket arbete är nedlagt på detaljerna.

Kurt Russel spelar naturligtvis den tuffa och halvt nonchalanta killen. Lite typiskt för honom, men han gör det ganska bra. Det klär åtminstone hans rollkaraktär. Även de andra rollerna är ganska stereotypiska men underhållande, lite som man kan vänta sig av den här sortens film från den tiden den kommer ifrån.

Det händer en del oväntat och det är väldigt uppskattat av tittaren då man inte kan avgöra vem som är vad egentligen lika lite som karaktärerna själva. Misstron gruppen emellan känns genuint äkta och det är väl det som är egentligt fokus i filmen, hur en sammansvetsad grupp gradvis blir paranoid och anklagar varandra på löpande band utan tillit till någon än sig själv. Och stundtals vet de inte ens om de själva är sig själva. På detta sätt så eliminerar de varandra istället för att försöka arbeta tillsammans mot fienden. Varje man för sig själv är mottot och det känns på något sätt väldigt amerikanskt hos mig, om det är meningen eller ej kan jag inte uttala mig om. Däremot så känns det trovärdigt.

Mycket underhållande blir slutklämmen från mig och jag ger filmen en solklar 4:a i betyg